Vimmerbysytt

Waldorfdockor
tycker jag är riktigt mysiga. För sådär 20 - 30 år sedan sydde jag en hel del såna, från så små att de rymdes i ett valnötsskal till halvmeterlånga. Nu har jag äntligen fått tillfälle att sy några igen. En till Cornelia förstås och så två till ett par små tjejer i släkten, en två-åring och en som är lika gammal (=ung) som Cornelia. Småtjejerna ska få varsin mjuk kramdocka och dem har jag börjat med idag.
 
Jag hade nästan glömt hur roligt det här är. De börjar ta form!
 
Nu börjar de ju likna något.
 
Den ena dockan har dragit ifrån lite, men den andra kommer ifatt imorgon.
Klicka för större bilder
 
Fortsättning följer alltså!